Enligt de historiska annalerna så öppnades gästgiveriet i Rotsunda år 1647. Det hela bottnade i att drottning Kristina den 30 maj 1647 upprättade ett privilegiebrev till landshövding Johan Berndes.

I detta brev stod bland annat ” att vid Rotebro i Sollentuna socken på sitt eget fasta frälse (Rotsunda) låta upprätta och förfärdiga en krog till den vägfarande mans å den orten befordran med öl, mat och härbärge samt annan fordonskap för en billig och skälig betalning”.

Berndes ägde då såväl Sollentunaholm som Rotsunda och lät uppföra en gästgivaregård i Rotsunda (adress Rustållarevägen 1A och 1B i dag). Denna gård stod kvar in på 1700-talet. 1740 uppfördes en ny gästgivaregård, som fanns kvar ända tills 1971.

Gården bestod av själva gästgiveriet, en krog, stall, vagnslider med mera. Staffans väg som låg precis runt knuten, var då en del av den så kallade Uppsalavägen mellan Stockholm och Uppsala. Väl placerat gästgiveri alltså. Invid gästgivaregården hade man odlingar med bland annat tobak och humle.

På samma plats övernattade år 1560 en del av Gustav Vasas begravningsfölje, vilket bestod av flera tusen personer, som var på väg till Uppsala. Kanske hos någon slags föregångare till gästgiveriet, eller så våldgästade man helt enkelt någon stackars bonde eller lade beslag på en lada. Det vet man inte.

August Malmströms berömda tavla "Grindslanten" med Rotsunda Gästgivaregård i bakgrunden.

Gästgiveriet hade sin glansperiod under 1700- och 1800-talen. Det beskrivs bland annat flera gånger i Lars Widdings historiska romaner. Till exempel så övernattar Annarella och Pelle Pistol där på sin väg från Pardala by i Finland till Stockholm i ”Sorundasviten”. Den kände målaren August Malmström bodde på 1800-talet flera somrar på gästgiveriet och målade där bland annat den kända tavlan ”Grindslanten” 1885, där också gästgivaregården finns med i motivet.

Till allt detta kommer att Rotsunda under lång tid var en militär uppsamlingsplats, vilket säkert hade kopplingar till gästgiveriet på ett eller annat sätt.

Sedan går det utför. I många långa år stod hela gården tom och övergiven. De sista boende där torde ha varit några män som bodde i krogstugan så sent som på 1960-talet.

1971 beslutar kommunen att bevara gästgivaregården som konsthantverksgård. Man talade också om att använda gården, eller en del av den, till lekskola (det fanns två lekskolor i Rotsunda vid denna tid). Men så blev det inte ty den 18 september eldhärjades själva gästgivaregården. Och det så svårt att kommunen ansåg att det inte var lönt att försöka bygga upp den igen. Så man beslutade att elda upp resten också, vilket man gjorde. Så skulle man nog inte ha gjort idag. Där försvann en oersättlig kulturskatt för eviga tider.

Krogstugan och ett uthus stod kvar i många år efter det. De sista resterna försvann i slutet av 1970-talet då tre hyreshus uppfördes på tomten.

Lite kuriosa

Jag har själv varit inne i gästgivaregården och krogstugan när jag var barn. Många gånger. Också träffat en av dem som bodde i krogstugan några gånger på 1960-talet. Innan branden 1971 hade vi ungar som sport att gå ner i gästgiveriets källare. Det hela gick ut på att våga gå längre in än någon annan, och spänningen låg i att det fanns rätt gott om stora råttor där. Denna sport utövades även en tid efter den första branden.

Har någon hört råttor skrika? När kommunen brände ner huset så var varenda unge i byn där såklart. De råttor som inte hann undan sprang upp på taket, och skrek då de inte kunde fly elden. Usch…

Kommunstyrelsen besökte Gästgivaregården så sent som den 13 maj 1971 för att titta på huset i samband med beslutet. Fyra månader senare brinner hela härligheten…

Den humle som man odlade lever än. Även långt efter det att kommunen bränt ner huset, så växte humlen vilt på tomten. Flera av de som hade kolonilotter invid Edsån hämtade skott där för att odla själva, och på mer än en lott växer denna humle än i denna dag.

År 1734 antogs en förordning om gästgiverier, vilken kom att vara kvar ända till 1933. Den ålade gästgiverierna att ha stall, vagnslider, måltidslokal och gästrum bland annat. Vidare var man också tvungen att ha tavlor med uppgift om avstånden till närliggande gästgiverier.

Här är några andra regler för gästgiverierna:

Se till att kniv, gaffel och sked ej ha den ringaste matrest på sig från föregående måltider

Då ser ett framställes, bör den vara ren

Skär ej brödskivorna tjockare än 1/4 tum

Bjud ej resande härsket smör eller illafarna ägg

Tag bort alla cigarrstumpar från blomkrukorna

Stolar, bord och sängar böra hava många ben, så att de icke behöva stöd av väggarna

Håll rummen varma då kall väderlek inträffar, även om inga resande för tillfället finnas i dem

Bränderna på 1970-talet var inte de första i gästgivaregårdens historia. I oktober 1910 brann det friskt och stallet, uthus och ladugården brann ner. Resten av gården kunde räddas tack vare att arbetare från verktygsfabriken och jästfabriken ryckte in och släckte.