Fortsättning på artikeln ”Debatt: Bra med arbete för utsatta områden” den 2 januari 2021.

Under många år har trygghetsarbetet i bostadsområden handlat om ljus vid gångvägar, övervakningskameror, vakter, låsta portar och liknande. Men det är inte trygghetsskapande åtgärder i sig, det är säkerhetsåtgärder.

Trygghet handlar mer om andra saker - som mycket väl kan verka ihop med det säkerhetsinsatser, men säkerhetsinsatser i sig löser inte problemen.

För det första är det viktigaste av allt att engagera de som bor i området. Och på deras villkor. Det här är oftast grundproblemet med de insatser som görs idag – man pratar om ”målgruppen” men inte med. En mycket enkel grundtes med stor framgångsfaktor är alltså att prata med, och lyssna på, folk.

För det andra behövs en bred mobilisering. Det är i sig behjärtansvärt att en kommun samverkar med polisen, sitt eget bostadsbolag, Brottsförebyggande rådet med flera. Men det hjälper ju inte om man pratar över huvudet på dem som det berör. Och detta får sällan eller aldrig någon förankring i ett bostadsområde har vi ju sett. Bygg istället en lokal plattform med föreningslivet som bas – studieförbund, Hyresgästföreningen, nattvandrare, kulturföreningar, idrottsföreningar, ungdomsföreningar, kyrkliga samfund, kvinnojourer och så vidare. Ge sedan dessa aktörer det stöd som de frågar efter – då har en hållbar lokal plattform skapats.

För det tredje – fråga vad de boende i området tycker och vill. Lyssna! Allt för ofta kommer olika aktörer in med förutfattade meningar om både det ena och det andra. Om de boende inte kan identifiera sig med det så kommer man ju naturligtvis ingenstans. Insatserna blir bara en skrivbordsprodukt. Ställ frågorna tillsammans med aktörerna inom föreningslivet och andra ideella intressenter, och var öppna för vad målgruppen säger och tycker. Låt resultatet sedan styra vilka insatser som ska göras.

För det fjärde – låt det ta tid. Vi vill ofta nå hållbarhet med saker och ting, och detta är inget undantag. Det första måttet av hållbarhetstänkande i det här är själva insatsen i sig. Man löser inte problemen under ett verksamhets- eller budgetår. Vi pratar om många år här om vi på riktigt vill göra positiva avtryck i verkligheten. Till detta må läggas tålamod. Det kommer att ta tid att uppnå resultat av olika slag. Låt det göra det.

För det femte så har vi ett förslag. Bilda ett föreningsstyrt och föreningsdrivet medborgarkontor där olika insatser kan göras utifrån behov och intresse och låt det bli den synbara basen i bostadsområdet. I ett medborgarkontor kan man sedan lägga in i princip allt som det finns behov av. Här kan kommunen, polisen, Brottsförebyggande rådet, Sollentunahem, socialkontoret, skolor med flera offentliga aktörer bidra med olika insatser utefter behov och intresse. Men också studieförbund, folkhögskolor, bostadsrättsföreningar, kyrkliga samfund, kulturföreningar, idrottsföreningar, hyresgästföreningar, ungdomsföreningar med flera. Föreningslivet har bland annat en sak som de offentliga aktörerna inte har: kontakter med målgruppen och lokal förankring. Därutöver en stor förmåga att aktivera människor. Sist men inte minst är man inte en offentlig myndighet vilket är en stor fördel i sammanhanget rent pedagogiskt. Se där – ännu en framgångsfaktor.

Till sist så har Hyresgästföreningen Sollentuna satt upp som mål för 2021 att på allvar se över möjligheterna att bilda ett medborgarkontor (kan komma att heta någonting annat) tillsammans med andra ideella aktörer. I detta mål ligger fokus på Edsberg där många bra förutsättningar redan finns på plats, och vi ser att utvecklingsmöjligheterna är stora. Att platsen kan komma att bli just Edsberg utesluter inte på något vis medborgare från andra kommundelar. Tvärtom. Det ena utesluter inte det andra, och det är logiskt att vattna där förutsättningar för att det kommer att växa finns.