En undersökning från Hyresgästföreningen visar att endast 20 procent av Sveriges befolkning har råd med de bostäder som byggs.

Hyresgästföreningen får medhåll av Monica Andersson som är universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet.

Andersson pekar på att eftersom vi trycker ihop nyproduktionen i befintliga områden/stadsdelar/kommundelar så blir det höga hus som produceras. Höga hus medför, enligt henne, också högre kostnader för bland annat underjordiska garage och hissar. Dessutom är marken väldigt dyr i de områdena. Detta visar också forskning vid KTH och Lunds Tekniska Högskola.

Hon föreslår istället att det istället ska byggas låga hus i trä, och i andra områden längs lokaltrafiksstråken. Där är marken billigare, och inga underjordiska garage eller hissar behövs.    

Det här med trä förtjänar ett eget kapitel i detta. Vi vet sedan länge att prefabricerade flerfamiljshus i trä har många och stora fördelar. De är billigare än de i betong, de går fortare att bygga och de innehåller flera miljömässiga fördelar. Bland annat blir transporterna till och från byggplatsen betydligt mindre.

Och här infinner sig något märkligt. Sedan den 1 januari 2018 gäller en nationell upphandling av flerfamiljshus i trä alla landets 290 kommuner. Den nationella upphandlingen av tre trähustillverkare gjordes av Sveriges kommuner och regioner (SKR).

Men efterfrågan lämnar mycket att önska underligt nog.

Ett av företagen, Hjältevadshus, beslutade tidigare i år att helt enkelt sluta med tillverkningen av flerfamiljshus i trä. Efterfrågan är minimal och lönsamheten ungefär lika med noll. Hur de andra två tillverkarna, BoKlok och Eksjöhus, kommer att göra återstår att se.

Varför tar inte framför allt kommunerna och deras allmännyttiga bostadsbolag tag i denna möjlighet? Att nyttja denna upphandling gör ju dels att bostadsbyggandet blir billigare, och dels att det går fortare att få fram fler bostäder i bostadsbristens Sverige.

Detta är helt obegripligt – rätt igenom.

Istället gör man tvärtom – man fortsätter med dyr och långsammare byggproduktion som gör att bara en femtedel av befolkningen har råd att efterfråga dem då de färdigställts. Och så minskar ju bostadsbyggandet också.

Är detta klokt? Nej, nej och åter nej. Här måste det tänkas om rejält.